Någonstans i kommunen finns ett litet bostadsområde. Runt husen finns perfekta gräsmattor för bollek och andra aktiviteter. Det finns även en fin lekplats och fikaplatser för familjer med yngre barn.

Det här stället skulle i många människors ögon vara det perfekta boendet för barnfamiljer.

Men låt er inte luras. Denna plats är även intressant för andra målgrupper. Som singelboende och för äldre människor. Det har gjort så att bara ögat kan utnyttja dessa vackra ytor. Bollar får inte rulla på gräsmattorna, höga ljud och barnskrik är tydligen oerhört störande.

Frågan är, varför bosätter man sig på en sådan plats, där det framgår klart och tydligt vilka otroliga möjligheter det finns för barn och familjer?

Vi kommer aldrig att komma ifrån att människor är olika. Alla har inte samma tankar och åsikter. Men det måste finnas något som vi har gemensamt trots att vi är så olika. Vi har ju lockats till samma plats, men vi kanske fascineras av olika saker.

Det är förståeligt att man dras till den här platsen. Det är så avskilt, det känns verkligen som att man lever som i en liten bubbla. Den ger en stark trygghet. Växterna, alla buskar och småträd pryder innergården så ljuvligt i sommartid. Man vill vara där.

Så låt oss inte förstöra för varandra. Se och acceptera vad andra behöver. Utnyttja alla fördelar och tillgångar på bästa sätt.

Låt platsen smycka människors minnen, från uppväxt till nya kapitel i livet.