Å andra sidan kände jag mig inte alls som en vuxen människa. Var det nu jag skulle betala mina räkningar själv? Eller börja leta jobb för att tjäna mina egna pengar? Är det inte det man ska sysselsätta sig med när man har passerat den magiska siffran?

Jag kanske är vuxen på pappret, men som person klamrar jag mig fast vid behovet av att mina föräldrar ska sköta det administrativa. I alla fall till efter studenten. Då ska jag bli vuxen på riktigt.

Eller jag kanske känner mig vuxen när jag får mitt första jobb och kan skaffa mig en egen lägenhet. Fast först vill jag resa runt i världen, och kanske plugga olika kurser på högskolan.

Ni inser problemet. Jag skjuter upp definitionen som ”vuxen”. Snart kommer jag sitta där rynkig och gråhårig och tänka: ”Vad vuxen jag känner mig som har gått i pension”.

Att bli vuxen skulle kunna vara när man kan ta ansvar för sina beslut.

Det betyder att vuxen för mig, är efter studenten för då är jag tvungen att fatta egna beslut om vad jag vill göra i framtiden.

Förr i tiden blev man vuxen främst genom konfirmation eller militärtjänstgöring. Vuxen blev man vid bortgifte eller om föräldrarna gick bort och man fick ta ansvar för sina syskon eller andra familjemedlemmar.

I vissa kulturer har familjer eller stammar speciella riter som gör att barnen tar steget in i vuxenvärlden.

I dag, i den digitaliserade världen, stoltserar vi på Facebook med hur vi samlar vuxenpoäng genom att betala räkningar eller stanna hemma en fredagskväll.

Från att en dag vara barn till att bli vuxen över en natt existerar inte enligt mig. Vi mognar på olika sätt och tar hela tiden små kliv vid speciella skeden som gör att vi växer som människor.

För mig handlar det om första gången jag gick till skolan själv, när jag fick cykla utan hjälm, när vi sjöng ”Den blomstertid nu kommer” för sista gången i nian och när jag tog körkort.

Varje händelse har haft betydelse för mig för att jag skulle känna mig stor.

Det är viktigt att vi inte stressar upp oss i onödan över när vi måste bli vuxna. De flesta klarar sig alldeles utmärkt i livet utan ett vuxenliv förknippat med Svenssonlivets villa, Volvo och vovve.

För att växa behöver vi våga testa det vi känner för. Ut och resa, uppleva nya spännande platser. Plugga de kurser vi känner för på högskolan. Göra misstag, bryta ihop, resa sig, ta lärdom av misstagen (och framgångarna). Samla vuxenpoäng genom att få nya erfarenheter.

Kanske gör vi en del val som vi känner var onödiga på vägen in till vuxenlivet. Låt oss inte påverkas av det. ”Det är en fis i rymden” som min mamma brukar säga.