När bussen stannar i Spångbro ser passagerarna en stor byggnad med restaurang och annat i. Men vad folk inte vet är att går man till andra sidan av denna byggnad kommer man till den plats som har varit många barn och vuxnas favoritplats på vintern i årtionden. En backe som är i perfekt höjd och längd för att åka pulka i.

Om man en snöig vinterdag anländer till backen vaknar med säkerhet barnet inom en till liv igen. Då möts man av barn med rosenröda kinder i fullt sjå med pulkaåkandet och med andan i halsen åker de gång på gång nedför backen.

De har alla olika sorters färdmedel med sig och tävlar med sina kamrater om att vara den som kommer längst ner i backen eller fortast. Lyckan i barnens ögon när de får leka i snön går inte för ett ögonblick att undgå, likaså är det med värmen och gemenskapen de kamrater som tillsammans tagit sig till backen har skapat.

På senare tid har dock allt fler hinder uppstått för de leksugna barnen. Buskage, staket, skyltar och grusgångar har med åren tillkommit - mitt i backen. Frågan är om detta görs med flit för att hindra barn ifrån att roa sig eller om de skyldiga faktiskt är helt ovetande om vad det är de förstör.

Pulkabacken är omgiven av lägenheter bosatta av människor i alla åldrar, även barn. Vuxnas bekvämlighet borde inte värderas högre än barnens behov. Och denna lilla plats som är till barnens fördel en årstid om året kan inte vara så störande. Störs man av barnens lycka, stäng det ute då i stället för att förstöra deras möjlighet att skapa fina vinterminnen. Snart är det sportlov – rensa upp i backen – ta bort alla hinder, så att vi kan får höra – ”Tuuuuut i backen!”